London bär på en sprithistoria som är så stark att staden i praktiken kommit att ge namn åt en hel stil. Under 1700-talet var gin en självklar och stundtals närmast vild del av Londons dryckeskultur, men det var först senare, när produktionen blev renare, torrare och mer disciplinerad, som grunden lades för det vi i dag förstår som London Dry Gin. Det är också viktigt att hålla isär begreppen: London Dry är i vår tid inte nödvändigtvis en geografisk ursprungsbeteckning, utan en stilmässig och teknisk definition.

Nutidens London och London Dry Gin bär fortfarande på denna klassiska ryggrad, men uttrycket har blivit betydligt mer förfinat och internationellt. Det moderna idealet handlar inte om sötma eller yvighet, utan om precision, renhet och ett tydligt enbärsdrivet uttryck där inget får kännas överlastat. London står därför alltjämt som en symbol för den stramare och mer stilrena ginskola som kom att definiera kategorin långt utanför stadens egna gränser.

Klimatet är i sig inte det avgörande på samma sätt som i vinvärlden, eftersom gin framför allt formas genom destillation och val av botanicals snarare än genom växtplatsen för en enda råvara. Däremot är Londons historiska roll som handelsstad central, då tillgången till kryddor, citrus och exotiska växtdelar från världens alla hörn bidrog till att bygga stadens gintradition. Det verkligt viktiga ligger alltså mindre i väder och jordmån och desto mer i handelsvägar, hantverk och destillationens exakthet. Detta är också skälet till att London Dry i dag förstås som en stil snarare än ett klimatbundet ursprung.

Geografiskt hör London hemma i sydöstra England, där staden under lång tid fungerade som ett kommersiellt nav för handel, import och vidareförädling av sprit. Det var här som den engelska gintraditionen tog form på allvar, och det var också här som stilen fick sitt kulturella genomslag. Samtidigt är det värt att understryka att en gin i dag kan kallas London Dry utan att vara producerad i London, vilket ytterligare visar att namnet numera beskriver ett uttryck snarare än en strikt geografisk plats.

Bland råvarorna råder det däremot ingen tvekan om vad som står i centrum. Enbär är själva ryggraden och måste dominera uttrycket, medan övriga botanicals får bidra med krydda, citrus, örtighet eller struktur utan att rubba balansen. För London Dry gäller dessutom att smaksättningen ska komma från naturliga växtmaterial och att inga artificiella smakämnen eller färgämnen får tillsättas efter destillationen. Det är just i denna kombination av ren neutral sprit, tydligt enbär och strikt disciplin i produktionen som London Dry Gin finner sitt mest klassiska språk.